Facebook..

Det finns en fråga som folk alltid ställer mig. Nya vänner, föräldrar eller mina förskolebarn. Alla kommer med samma fråga.  Har int tu na Facebook??
Svaret jag ger är ett enkelt NEJ. 
Jag har inget facebook konto, och kommer troligtvis aldrig skapa ett. 
Därefter kommer ofta frågan: Vaför int? eller hu kan du leva uta Facebook?

Det hela började för ca 5 år sen. Jag lovade någon (minns inte vem) att "jag komber alde ti laga Facebook". Ja, så började det. Sen när jag slutade högstadiet lovade jag igen att efter sommaren kommer min Facebook debut. Detta var ett löfte jag bröt. Det kändes inte bra att bli Facebook medlem . En del sa åt mig att när jag kunnat hålla mitt löfte hittills skall jag inte ge upp. Jag var rädd att bli beroende. 

Hur jag kan leva utan Facebook? Enkelt, vill någon mig något kan de väl ringa, sms:a eller skicka ett mejl! Om inte, då är det nog inte heller så viktigt.

Efteråt har jag undrat kring varför jag håll mig fast vid att aldrig skapa ett konto. Svaret klurar jag på fortfarande men en sak är säker på: Gud är inte helt oskyldig. Han har fått mig att inse att jag inte skall låta en sådan världslig sak ta så stor plats i mitt liv, som jag tror Facebook skulle gjort. Jag tror inte Facebook skulle kunna föra mig närmare Gud, snarare tvärtom. Varför skulle jag då testa? Utsätta mig för något som stjäl tid av mig, tid jag istället kunde spendera med Gud. Nej, VÅGA VÄGRA FACEBOOK! Spendera tid med farsan istället. Han finns ju åtminstone live bredvid dig.

/ Paulina