När jag var liten tyckte jag jättemycket om sången, spikarnas lovsång.
Jag minns ännu första gången jag hörde den sången och eftersom det är en ganska rolig historia tänkte berätta historien om den för er.
Jag och min familj hade varit på något kristet möte en kväll där vi hade sjungit mycket lovsånger bland annat spikarnas lovsång.
Jag minns att jag tyckte den sången var så fin och mitt favoritställe i sången var refrängen där man sjunger: "jag är förlåten jag är förlåten, jag kan gå fri" .
Efter att vi hade sjungit den sången kunde jag inte sluta tänka på den, så när vi satt i bilen på väg hem efter mötet började jag sjunga sången igen.
När jag hade sjungit den första versen och kom till refrängen började alla i bilen skratta. Jag hade ingen aning om varför!
Mamma förklarade då att refrängen löd "jag är förlåten" och inte "jag är för liten".
Jag hade sjungit "jag är för liten jag är för liten, jag kan gå fri"
Nu vet jag att jag är förlåten och inte förliten :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar