En söndagskväll satt jag i kyrkan tillsammans med mina vänner. Två rader framför oss satt en familj med en liten flicka. Hon satt ofta fel vänd i bänken och tittade på oss och log. Plötsligt lägger hon armarna omkring sin Pappa och säger i hans öra:
- Pappa, du är min bästa vän.
Då steg sig håret på mina armar rakt upp. Jag insåg att jag inte bara vill att min jordiska Pappa skall vara min bästa vän. Det viktigaste är väl att min himmelske Pappa är min allra bästa vän.
KÄRE GUD. BLI MIN BÄSTA VÄN!
/ Paulina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar