Söndagens evangelietext berör ett av mina största "svackor". Den är tagen från Matteusevangeliet och lyder som följer:

Jesus: Samlen eder icke  skatter på jorden, där mott och mal förstöra och där tjuvar bryta sig in och stjäla.
Utan samlen eder skatter i himlen, där mott och mal icke förstöra, och där inga tjuvar bryta sig in och stjäla. Ty där din skatt är, där kommer ock ditt hjärta att vara. Matteus 6:19-21

Det här är så svårt i vårt samhälle. Man skall ha den senaste telefonen, dyraste väskan, finaste jeansen och allt skall naturligtvis vara av det senaste märket och av den bästa kvaliteten. Jodå, inte har jag något emot fina väskor och jeans men det är när dessa ägodelar tar för stor plats i ditt liv som jag börjar undra. Jag är inte heller någon förebild i detta ämne. Även jag kollar titt som tätt runt på nätet och undersöker vilka nya kameramodeller som dyker upp på marknaden. Jag vet ju att det hur bra som helst duger med den jag har men det skulle vara så roligt med en Canon EOS 5D. Men kan de då bli så att fotandet " far åt hövo"? 

I sommar blev jag erbjuden ett jobb. Problemet var bara det att arbetsgivaren redan hunnit ringa till någon annan eftersom jag inte svarade första gången han ringde ( jag hade på ljudlös, var på ett annat jobb). Jag bad till Gud att hans vilja skulle ske. Slutligen blev det så att den andre ville ha jobbet och jag blev utan. Första tanken var att jag blev riktigt besviken. Ett jobb tackar men ju inte nej till liksom. Det gick några dagar och plötsligt kom denna söndages evangelietext upp i mitt huvud. "Samla inga skatter på jorden". Jag insåg att jag hade jobbat rätt mycket hittils denna sommar. Pengar hade redan ramlat in på kontot och tanken på att det skulle bli ett väldigt stressigt slut på sommaren lockade inte. Jag lade istället ner mer tid  med Gud, min familj, vännerna, Xodusfamily och på det andra jobb som jag hade. Gud hade en plan, han ville bara ge mig en läxa. Pengar är inte det viktigaste i livet. Spendera istället tid med det ända du kan ta med dig till himlen: DINA VÄNNER!

// Paulina